Studiebesök i Bjurholm

Trots att kalendern visade på fredagen den 13 och väglaget tidvis var ganska ojämnt, så begavs sig några billaster med Västerbottensvävarnas medlemmar på det utlysta studiebesöket till Bjurholm.

Det visade sig vara ett riktig lyckat företag. Vid framkomsten laddade vi med lunch på pizzeria Michelangelo och sedan besökte vi Ingegerd Forsgren Engman.

 Hennes produktion av vävnader under det snart 90-åriga livet är i sanning imponerande, och vi förstummades av kvaliteten på de textilier hon vävt för snart 70 år sedan.

 Hennes lakan i halvlinne med ”spets” i hålkrus har en lyster och känsla som kan göra vilken kunglighet som helst avundsjuk, för att bara nämna ett exempel.  Under bordet ligger en röllakansmatta i egen design som fortfarande känns modern.

Sättet att bevara och organisera alla vävnadsprover och skisser var också något vi beundrade och ville försöka efterlikna framöver. Frågan är om vi lyckas trots våra intentioner? 

Läs mer om denna fantastiska kvinna HÄR på Riksvävs hemsida där hon var utsedd till Kvartalets Vävare i Västerbotten oktober-dec 2017.

Nästa stopp var hos Nya Ullkraft, ett spinneri och berederi, som har funnits i Bjurholms kommun i över 30 år. Det startade med att Greger Ottoson köpte upp maskinerna när Hemslöjdens spinneri Bergå lades ner. Sedan har det bytt ägare några gånger, och ägs nu av Bengt och Per-Anders.

 De håller just nu på att flytta hela maskinparken till en modernare lokal. Ingen avundsvärd sysselsättning skulle jag säga. Men vi gläds åt att de satsar och vill fortsätta med verksamheten.
Vill ni veta mer om deras verksamhet så gå in på https://ullkraft.se/ 

De har en egen produkton av fltar och plädar. Att de dessutom servar oss handvävare med beredning av våra plädar är ju ett stort plus, sedan berederiet i Skellefteå sålde sina maskiner. De maskinerna  finns nu i Bollnäs, för er som har närmare dit. Här är en länk till Väveriet i Bollnäs.

Så avslutades dagen med ett besök i Näslands vävstuga.  Den har också funnits i 30 år och lokalen är en trappa upp i den nedlagda skolan, som nu fungerar som byns samlings- och möteslokal. Kerstin Holm är föreståndare. Hon hann vara med på utbildningen ”Vävåret” i Umeå innan den lades ner, och har således både teoretiska och praktiska kunskaper i vävning. Vi noterade att alla vävar ( 7 stycken till antalet) dubbeltrampades, trots att de var försedda med lattor.  Ett sätt att slippa så mycket bökande med att ändra uppknytning, och ändå kunna variera mönstret maximalt.  

Ett sätt att förnya ett traditionellt mönster är genom val av färger, eller genom att trampa på ett annorlunda sätt. Den turcosa väven är solvad som den för Västerbottensvävarna så vanliga Västerbottensdrällen, men trampas på ett annorlunda sätt än det som är vanligt förekommande.

De vävstolar som fanns i snart sagt varje hem på landsbygden för hundra år sedan, var ju oftast hemsnickrade med 4 trampor och utan lattor, men där vävdes trots detta många underbara vävar i både dräll och rosengång. Av detta kan vi dra slutsaten att gamla kunskaper icke är att förakta, även om ”inte alla traditioner är värda att bevara” för att citera en aktuell kvinna och f.d. akademiledamot.

Vi vill tacka så hjärtligt de som tog emot oss och visade både vävar och redskap. Det var inspirerande och upplyftande att träffa dessa skickliga hantverkare, med sina skiftande specialitèer.